Det är en rättighet att uttrycka vad man tycker och tänker. Och yttrandefriheten är något som många pekar på som en svensk paradgren. Utan yttrandefrihet, ingen demokrati.
Men var går gränsen? Speciellt synligt är det på internet där alla kan publicera sig själva, publicera sina åsikter och försöka göra sin röst hörd. Utan att någon utomstående person eller organisation svarar för innehållet. Som en jämförelse finns det en ansvarig utgivare på en tidning som kan ställas till svars för det som publicerats. Privatpersoner kan naturligtvis också ställas till svars för sina handlingar på internet, men det är lätt att vara anonym och därmed försvåra rättsliga efterspel Fungerar yttrandefriheten på Internet, eller utnyttjas den för att försvar personliga och kommersiella intressen?
Är skyddet mot ingrepp i yttrandefriheten på internet, från offentliga och privata aktörer, fullgott?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Rätten att göra sin röst hörd är inte detsamma som möjligheten att göra sin röst hörd. I det avseendet innebär internet främst en förändring av ägandet av distributionen. Tidigare var yttrandefriheten i praktiken nära knuten till ägandet av medier, eller att man uttryckte det som låg i medieägarnas intressen. Därför är det symptomatiskt att yttrandefriheten velat kringskäras på just internet, även om det velat knytas till nog så behjärtansvärda ändamål.
Så, menar vi något med att demokrati också ska ha ett innehåll, så ger internet helt nya möjligheter. Om vi inte tror på att människor vet sitt eget bästa, utan att deras göranden behöver regleras och bevakas, så innebär internet ett hot.
Demokrati betyder väl ett land med folkvälde. Och om folket skall göra sin röst hörd - och inte bara de som äger och kontrollerar media - så måste de möjligheter internet ger vara ett steg i rätt riktning. Speciellt tydligt är det i länder med en mindre utvecklad demokrati, där krav på kontrollsystem och system för att stänga av internet förekommer.
Och visst måste det vara så att vi tror att människor vet sitt eget bästa. Hur kommmer det annnars bli?
Rätten till yttrandefrihet måste vara övergripande, det naggas nu i kanten på flera sätt.
En väg att minska problemet är att införa ett enkelt och säkert system för personlig ID på internet, vilket ju saknas idag. Då kan publicister kräva att man identifierar sig med det, eller välja att inte kräva ID men då ha moderering.
En intressant fråga, men det finns en annan sida också. Något som är extra problematiskt i den framtid vi är på väg in i är att e-Legitimationer kommer kontrolleras av kommersiella företag. Detta öppnar för att jag som privatperson kan stängas av om jag på något vis anses inte "vara god kund". Vad en bank har för kriterier till detta kan vi egentligen inte veta, och har inget att säga till om heller.
Så, som exempel, i en inte alltför avlägsen framtid, när min egen identitet ägs av min bank (Swedbank i mitt fall), kommer jag förmodligen inte att publicera inlägg i debatten av följande karaktär med mitt eget namn:
http://www.jroller.com/rickard/entry/bank_eid_in_sweden_a
Om Swedbank i och med detta tycker att jag är en dålig kund och stänger av mig, och därmed gör mitt e-Leg ogiltigt för användning på offentliga webbplatser, så är det ju inte så där himla lyckat. Men det är den situation som vi är på väg emot. Ska det verkligen behöva vara så? Hur stöder detta yttrandefrihet? Demokrati? Frihet?
Skicka en kommentar